Bara ett stenkast från Rådhustorget leder en grind, insprängd i grönskan, till det gula trähus där det lovande konstnärsparet Gustaf Helin och Eleonor Haking bor och verkar. Här har de kunnat satsa på ett liv med konsten som försörjning, med farmor Ingrid nära och tre generationer under samma tak. Familjen har också blivit en viktig källa till inspiration i deras konstnärskap, ofta med det allra närmaste som motiv.

Text och Foto: Marielle Ingmarsdotter

Gustaf och Eleonor möttes på en konstskola i Sollentuna när de var i tidiga 20-årsåldern. De är nu i 30-årsåldern, och har tillsammans den lilla dottern Ofelia – men också en historia av åratal av spartanskt torparliv, svåra beslut och inte minst modiga satsningar som har tagit dem dit de är idag.

Gustaf var 20 år när han antogs till The Florence Academy of Arts New York-filial. Då var paret i sin linda, men de förstod båda två att det inte fanns något val: Gustaf måste tacka ja.

När Gustaf fokuserade på utbildningen i N.Y. ägnade Eleonor denna period ifrån varandra åt att repetera en teaterpjäs i Stockholm. Hennes akvareller som fångar ögonblicken i familjens vardag är meditativa att måla, och hon visar mig en till dottern sydd klänning samt en duk vars broderi är i vardande – men det är skrivandet som är hennes nuvarande besatthet. Att hävda att Eleonor har många strängar på sin lyra är inte bara ett uttryck som hon har hört till leda – det är närmast en underdrift!

Men redan som ett litet barn har Gustaf vetat att det var måleriet som han ville ägna sig åt, och han hade en fantastisk tid i U.S.A., som elev för bland annat Jordan Sokol och Amaya Gúrpide, båda verksamma inom den realistiska traditionen.

Underbart var – i detta fall – kort. Filialen var nyöppnad och hade inte alla papper på plats, vilket innebar att Gustafs studietid kunde vara en period om 90-dagar med turistvisum – sedan behövde han resa hem till Sverige.

Åter i Sverige kände han sig säker på nästa steg: ”Det kommer att gå så bra för dig, fortsätt bara!” hade de sagt till honom. Det fick Gustaf att tänka till: ”Om de säger att jag bara behöver måla mer, då är det såhär: det kan jag göra själv!

Han gick och köpte sitt eget konstnärsmateriel, och han målade, målade, målade – först med målet att försörja sig på konsten, men senare när saker och ting allt mer stod på sin spets då dottern Ofelia kom till världen – för själen och för hjärtat.

Att leva i ett hem med målningar av sina älskade, och att samtidigt kunna försörja sig på det ser Gustaf som det absolut bästa tänkbara. Nu hänger åtskilliga konstverk av familjen och nära vänner på väggar i ett hem som för Eleonor väcker djupa minnen.

”För mig är det här mitt andra barndomshem”, säger hon. Nära på alla barndomens helger var det här hon var. ”Förutom att skaffa barn, så är det bästa beslut som jag har gjort att ha flyttat in i samma hus som min farmor.”

Börjar man skapa konst för att andra
ska tycka om den brukar den snabbt
bli ointressant.

Gustaf

Om Eleonor och Gustaf

Bor: Vaxön
Familj: Dottern Ofelia
Intressen: Utöver det gemensamma intresset för måleriet så är även Eleonors intresse skrivande, hästar och att vara i naturen.
Aktuella med: Det är egentligen fortfarande för tidigt för att säga någonting om det, men man gör ändå klokt i att hålla koll på Roddarhusets aktiviteter när det börjar lacka mot jul.

Foto: Eleonor Haking