Rindö Språkcafé en plats för språk, kultur och vänskap

Till Rindö språkcafé kommer man för att öva på svenska tillsammans med andra som kan eller också lär sig språket. Men också för att träffas och skapa en trygg plats där alla kan känna sig välkomna.

Text och foto: Johanna Lindqvist

När dörren öppnas till Cathrin och Stefan Axelssons hem hörs det ljud från köket. Cathrin förbereder en rabarberpaj till kvällens stora buffé, där alla deltagare bidrar med maträtter från sitt hemland. Ute i trädgården står det ett långbord uppdukat och bord och stolar framställda. Långsamt fylls trädgården av liv, med glada röster som blandas med ljudet av skratt och folk som hälsar på varandra.

– Ikväll har vi en “avslutningsträff” för att tacka för terminen som varit. Det är kul att se att så många kommer hit, säger Cathrin medan hon gör iordning i köket.

Språkcaféet startade 2017 på Rindö, på initiativ av Helena Örnfeldt med hjälp av Cathrin Axelsson och hennes dotter Erika Axelsson. I början var det bara några få deltagare, men nu varierar antalet från tre till tolv personer varje vecka, med särskilt fokus på nyanlända från Ukraina och Eritrea. Träffarna hölls ursprungligen på fritidsgården “Rindögården”, men när lokalen var tillfälligt stängd bjöd Cathrin och hennes man Stefan hem deltagarna till sig.

– Det är så många olika människor som i omgångar varit delaktiga i språkcafet sedan vi startade, och de har hjälpt de nyanlända med så mycket. Allt från bostad till övningskörning. Jag har varit med och hållit verksamheten öppen och när jag gör något, då utgår jag från mig själv. Jag hade velat att någon hjälpte mig om jag kom till en ny plats, då skulle jag känna mig trygg. Så enkelt är det, säger Cathrin.

Simon Gebrhiwet, 23 år, är en av de deltagare som nästan alltid är med på träffarna. För drygt två år sedan kom han till Sverige från Eritrea och började direkt besöka språkcaféet. Han tycker att det är viktigt att få öva på sin svenska, men även att lära sig om traditioner och svensk kultur, likväl som att dela med sig av sin egen.

– Det skapar en otrolig trygghet för alla som kommer hit. Vi blir som en stor familj, säger Simon.

Tack vare språkcaféet har han inte bara förbättrat sina språkkunskaper, utan också fått hjälp med att ta körkort och hitta jobb, både på Kastellet och Tornvillan i Vaxholm. Efter att ha avslutat sin SFI-kurs (Svenska för Invandrare), påbörjar Simon nu sina studier i svenska som andraspråk på komvux. Hans mål är att studera till sjuksköterska eller bli bussförare i framtiden. Något som han ser mycket fram emot.

I trädgården fortsätter kvällen. Alla sitter och pratar med varandra medan de plockar från buffébordet, allt från matjesillslåda och ukrainska dumplings till doro wat, en eritreansk kycklinggryta. Barnen har festat loss på dessertbordet och springer runt bland alla vuxna. Vid ett av borden sitter Elisabeth Nordström, en av de många andra på ön som engagerar sig i spårkcaféet. Hon är 82 år och betonar vikten att folk hjälper till, oavsett ålder eller hur mycket man kan bidra med.

– Alla hjälps åt på olika sätt, allt från att ta kontakt med ambassader och hjälpa till med deklarationer till att styra upp simskola och skänka cyklar. Det handlar om att samarbeta och dela med sig av sina styrkor, säger Elisabeth.

Språkcaféet är ett levande bevis på hur stora likväl som små insatser kan göra skillnad.

Människor från olika platser med olika upplevelser möts i Axelssons trädgård för att finna gemenskap och forma nya vänskaper.

Bildtexter sidhuvud:
Bild 1: Elisabeth Nordström välkomnar och presenterar sin maträtt för kvällen, en svensk traditionell ostkaka.
Bild 2: Här rostas kaffebönor enligt en eritreansk kaffeceremoni. Inom kulturen erbjuds kaffe under festligheter eller när man besöker vänner.
Bild 3: Stora som små hittar saker att dela och skratta åt under kvällen.