Tamburmajoren Olle Born, tekniksnillet Sverre Sundman och englandsfödde pappa Ronald de Wolfe. En udda trio som var betydelsefulla när den svenska pop- och det som senare kom att kallas proggmusiken utvecklades i Vaxholm. Allt enligt musikmakaren Lorne de Wolfe.
För det var just i Vaxholm i början av 1960-talet som allt började på allvar och en av förgrundsfigurerna var just vaxholmaren Lorne de Wolfe.
– Jag har alltid varit musikintresserad. Som barn hade vi två pianon, en flygel, en saxofon, en gitarr och en xylofon i huset så pappa Ronald introducerade mig tidigt att spela och skapa musik.
En annan person som tidigt betytt mycket för Lornes musikutveckling var tamburmajoren Olle Born. En gång i veckan marscherade han genom Vaxholm med KA1:s militärorkester, svängande taktfast med sin stav.
Men Olle Born hade också en ambition att lära fler att blåsa i mässingsinstrument. Därför ”mutade” han stadens ungdomar att börja spela genom att bjuda in till korgboll, som basket kallades på den tiden:
– Vi var ett gäng som spelade i Vaxö skola och dealen för oss att få göra det var att vi skulle träna en kvart på instrumenten direkt efter korgbollen, fortsätter Lorne. På så vis fick Vaxholms kommunala mässingsorkester fler medlemmar, mest grabbar men även med några flickor. Jag var med några år och lärde mig väldigt mycket. Detta var några år in på 60-talet.
Så slog musikundret Beatles ner med dunder och brak, även i Lornes värld.
Det var något helt nytt. En grupp som skrev och spelade egen musik. En grupp! Vilken idé tänkte Lorne och skapade en grupp tillsammans med brodern Lynn och BoA Andersson. Lorne hade skrivit ett par låtar som pappa Ronald hade hjälpt till att skriva engelska texter till. Nu ville man spela in och ge ut en skiva.
– Men vi visste inte hur det skulle gå till. Men mina föräldrar kände familjen Sundman och de hade en son som hette Sverre som hade en bandspelare och han var dessutom ett tekniskt geni, säger Lorne. Vi träffades och han tände direkt på hela idén. Han ockuperade familjens övervåning i huset där de bodde och inredde allt till en inspelningsstudio.
Pappan, Per Olof Sundman, som var författare, skickades ut till gårdshuset där han för övrigt skrev på sin berömda roman Ingenjör Andrées luftfärd som kom ut 1967.
Nu var man i gång och samtidigt bildades MNW, Music Net Work, allt enligt Sverres idéer. Studion växte och på vintern flyttade man till fotografen Stig T Karlssons lilla gårdshus nära torget.
– Jag vet inte om Stig T ångrade sig, skrattar Lorne men vi var vi tvungna att såga upp ett fönster för att få in mixerbordet. Vi skulle in med ett piano också och det drog vi på hemmagjorda kälkar hemifrån mig.
Sverre Sundman hade stora planer för MNW och kontaktade flera stora skivbolag, till exempel Decca i London, och berättade om vad som hände i Vaxholm.
– Det började ringa folk till studion och frågade efter Sverre, påminner sig Lorne. Vi satt ju alla i samma rum men Sverre ville att vi skulle ge ett stort intryck så då sa vi att ”ett ögonblick jag ska kolla om han är i studion”, vi tryckte ner telefonklykan och sen lyfte Sverre på luren igen. Alla trodde
att vi satt i en stor studio.
En dag bestämde Sverre att hela gänget skulle åka till London och ha med sig musikmaterial under bolagsnamnet MNW Flying Office för att betona att de var representanter för det stora MNW. Och man valde ett bolag med omsorg. Det blev Apple, Beatles bolag! Sverre fick träffa Apple-folk medan övriga blev serverade läsk av Linda McCartney! Vem det var förstod Lorne långt senare.
– Sverre kom ut från sammanträdet och meddelade att Apple var intresserade av vår musik och ville ha option på låtarna. Vi sa att vi skulle kontakta Sverige för att diskutera detta och sa också att Apple kunde ringa oss om två timmar till vårt hotell.
Apple ringde efter två timmar och då meddelade Sverre att ”sorry Apple”.
– Om de gillade våra låtar måste de vara bra så då bestämde vi att göra det själva. Vi tackade helt enkelt nej till Apple och sedan festade vi på en flaska gin på hotelltaket hela kvällen minns Lorne. Bara att säga sorry till Apple. Undrar hur vi tänkte!
Nu snurrade verksamheten ordentligt. Man flyttade studion till en större lägenhet på Rådhusgatan som kommunen fixade fram. MNW, som numera hette Musiknätet i Vaxholm, blev proggbandens skivbolag. Flera musikgrupper valde att spela in sin musik på MNW, bland annat Gunder Hägg, sedermera omdöpt till Blå Tåget med Tore Berger i spetsen som precis flyttat till Rindö men också grupper som Nationalteatern och Hoola Bandoola Band använde sig av MNW.
Men för Lorne hade musiken redan tagit en annan riktning. Efter militärtjänsten kom han tillbaka 1970 och blev bekant med Ted Ström som spelade i bandet Contact, ett band som också ville använda MNW-studion.
– Där skapades låten ”Hon kom över mon” tillsammans med Skäggmanslaget och det var nog första gången som en rockgrupp spelade ihop med en folkmusikgrupp, säger Lorne.
Det var svenskt och nytt och blev en formidabel succé och Lorne spelade därefter i flera år med Contact.
I samma veva hade Sverre Sundman tröttnat på ”lilla” Vaxholm och inlett ett samarbete med Europafilm i Filmstaden i Råsunda. Där fanns tre studios som användes och Lorne och Ted Ström hängde med.
– Då ansågs vi som svikare som lämnade det ”progressiva MNW” men för mig var det viktigt att fortfarande ha fria händer att göra vad jag ville. Det var för många pekpinnar.
Det var på Europafilm som Lorne och Ted gjorde nästa LP med låten ”Fyrvaktarens dotter” som också sålde fantastiskt bra.
På Europafilm producerade Sverre många kända artister, som exempelvis Janne Schaffer och Cornelis Vreeswijk, de kommande åren. Man hade också lockat över BoA Andersson från MNW.
Lorne hade börjat så smått att göra skivomslag, något som senare ledde till jobb som art director. Under samma tidsperiod bildade Lorne gruppen Hansson de Wolfe United. Gruppen slog igenom omedelbart med debutalbumet ”Iskalla killen, full av mänsklig värme” nyåret 1980. Totalt blev det fem album som sålde guld.
När nu Lorne de Wolfe ser tillbaka på en musikkarriär som sträcker sig över snart 60 år, konstaterar han att livet varit lyckosamt.
– Jag har fått göra det jag har velat. Allt för nöjes skull. Det som började hemma hos Sverre Sundman på Villagatan i Vaxholm blev en fantastisk resa.
Och resan är inte över än. För närvarande håller Lorne på och skriver ett par nya låtar som Hansson de Wolfe United ska spela när det är dags för ännu en revival, planerad till hösten 2025.
Vi tackade nej till Beatles bolag Apple.
Vi ansågs som svikare när vi lämnade MNW.
Bildtext sidhuvud
Bild 1: Lorne de Wolfe var en av grundarna när MNW startades i Vaxholm. Foto: Pontus de Wolfe
Bild 2: – Här låg MNWs första riktiga studio, säger Lorne de Wolfe och pekar på dåvarande fotografen Stig T Karlssons gårdshus nära torget. Foto: Anders Örnevall
Text: Anders Örnevall
