Svampar äter olja i Ytterby Gruva

Bildtexter: Den 500 meter långa tunnel som leder till gruvschaktet från sjösidan. Magnus Ivarsson och Kristoffer Palmgren. Gruvschaktet

I den nedlagda gruvan i Ytterby på Resarö förvarade Försvarsmakten flygfotogen och olja. År 1995 tömdes anläggningen och saneringen har pågått i nästan 20 år men rester av oljan finns fortfarande kvar. Nu saneras gruvan från de sista oljeresterna med hjälp av svampar som ”äter” oljan och som sedan blir till biomassa. Syftet är att göra gruvan tillgänglig för forskare, studenter, skolelever och allmänheten.

Ytterby Gruva är världsunik, den tros härröra från 1600-talet och här bröts bland annat fältspat som användes av Rörstrands porslinsfabrik för att tillverka porslin. När artilleriofficeren Carl Axel Arrhenius år 1789 började undersöka möjligheterna att anlägga en befästning på denna strategiskt viktiga plats vid Stockholms inlopp fann han en ovanlig ”sten” i dagbrottet. Med hjälp av alltmer förfinade analysmetoder de kommande 100 åren så lyckades forskare isolera och identifiera åtta grundämnen ur denna oxid. Inte på någon plats på jorden har man funnit så många grundämnen på en och samma plats.

När Försvaret tog ”över gruvan” år 1950 så täppte man igen schaktet och det borrades en 500 meter lång tunnel från sjösidan och man anlade också förtöjningsmöjligheter av marinens fartyg, för att använda gruvan som en bränsledepå. Först för flygfotogen och sedan för diesel. Verksamheten höll på fram till 1978.

Idag är det Fortifikationsverket som ”äger” gruvan och föreningen Ytterby Gruva som ”förvaltar” den.

Sanering och svampar

År 1995 tömdes anläggningen men rester av oljan finns fortfarande kvar. Geobiologen Magnus Ivarsson har forskat på oljenedbrytande svampar och hittade svampar som kapslade in oljan i sina celler i Kungsträdgårdens tunnelbana.

Nu har han och kollegan, Kristoffer Palmgren, fått en utmärkt plats att i större skala köra i gång en testanläggning, nämligen i Ytterby Gruva, för att rena den, en gång för alla. I mitten av december var det premiär och Lotsen var på besök.

”Anläggningen är den första i världen och vi pumpar in oljevattnet genom ett rörsystem och ”matar” svamparna med oljan och ut kommer en biomassa – en naturlig restprodukt” säger Magnus. Han fortsätter ”faller testet väl ut kan tekniken skalas upp ännu mer och det finns mängder med deponier och gruvor där tekniken kan användas”.

Att Magnus nu kan genomföra detta projekt tillsammans med föreningen Ytterby Gruva beror till stor del på Annika Agneson, som är projektledare på Fortifikationsverket, och ansvarig för försvarets nedlagda anläggningar. ”Fortifikationsverket har verkligen ställt upp och vågat investera i detta pilotprojekt och det är mycket tack vare Annika Agneson och Fortifikationsverket som detta har blivit verklighet”, säger Magnus.

Stiftelsen Ytterby Gruva

Den år 2019 bildade stiftelsen Ytterby Gruva har som ambition att ta över gruvan, som är vida känd i geologiska kretsar men kanske lite okänd för gemene man. ”Vår vision för gruvan”, berättar Sven Olof Kviman som är en av initiativtagarna, ”är att Ytterby gruvas historiska och vetenskapliga värde bevaras och synliggörs i Sverige och internationellt. Att underlätta och främja natur- och samhällsvetenskaplig forskning samt möjliggöra utbildning på alla nivåer från grundskola till universitet. Vi vill även att platsen ska vara tillgänglig för alla typer av besökare förutom forskare, studenter och skolelever även för allmänheten”, avslutar Sven Olof Kviman.

Per Troein och Sven Olof Kviman från stiftelsen Ytterby Gruva

MycoMine och Magnus

Magnus Ivarsson driver företaget MycoMine som arbetar med att utveckla grön teknik enbart baserad på mikrobiella
processer för behandling av avfall och föroreningar. Magnus säger, ”i detta fall för Ytterby Gruva har vi specifika svampar som är duktiga på att bryta ned olja. Vi pumpar in det förorenade vattnet i anläggningen och den miljöfarliga oljan neutraliseras och blir miljövänlig biomassa. Hela idén är att återbörda kolet tillbaka till naturen utan att bränna föroreningar med olja som ger koldioxid. Det finns enorma mängder avfall som innehåller olja där denna teknik kan användas i stor skala. Bara i Sverige finns det 500.000 ton olja som ligger i industrimarker”.