I Waxholms gästhamn är det under sommaren sällan stilla. Båtar kommer in för några timmar eller en natt, barnfamiljer köper glass och personalen rör sig mellan bryggor, servicehus och matbeställningar. De senaste två åren har kajarbetet varit i fokus men nu börjar Maria Zakrisson, som driver gästhamnen, och Tony Danho, som driver restaurangen, baren och kaféverksamheten i hamnen, se framåt igen.
Foto i sidhuvudet: Jesper Wahlström
Tony Danho och Maria Zakrisson
För Maria har kajrenoveringen inneburit färre båtplatser, mer arbete och större osäkerhet. Trots att förra året ekonomiskt var det sämsta någonsin vill hon inte fastna i frustrationen. ”Det hjälper inte att vara arg. Nu måste vi ha roligt på jobbet”, säger hon.
Till midsommar ska kajdelen närmast gästhamnen vara helt klar. Maria gläds åt det, men med viss försiktighet. Kajkanten har flyttats och ytan där båtar kan lägga till har förändrats. Hon hoppas att hon har fel, men tror att antalet båtplatser kan bli färre än tidigare.
– Det som går först är säkerheten. Vi kan inte bara trycka in massa platser som vi sen inte kan använda. Jag vill inte vara den hamnen dit man inte vill gå för att det är obehagligt eller svårt, säger hon.
Det är återkommande för Maria. Hamnen ska fungera, vara trygg, ren och välkomnande. Maria har varit arrendator av Waxholms gästhamn i 16 år. Hon och hennes exman Mats Larsson har utvecklat platsen från en enklare hamn till det levande hamnkvarter det är i dag, med gästplatser, båttvätt, restaurang, bar, kafé, glass, och cykeluthyrning vid vattnet.
När Maria och Mats tog över var gästhamnen betydligt enklare och vissa delar ganska stökiga. Sedan dess har den utvecklats steg för steg, med fler duschar och toaletter, bättre ytor, samlade funktioner och en båttvätt som blivit en viktig del av verksamheten. Sedan två år tillbaka driver Maria gästhamnen själv. Många är daggäster. ”En båtplats kan ha tre, fyra, fem båtar på en dag, och sedan kanske man avslutar med en sovande”, säger Maria.
En hamn med flera funktioner
Maria förklarar att gästhamnen inte bara är själva hamnen. Här finns restaurang, barer, glass och kafé, butiker, cykeluthyrning, båttvätt och sjömack. För gästen smälter allt ihop. ”Folk tänker inte på oss som enskilda verksamheter. De tänker gästhamnen. Vi är ett”, säger hon.
Tony Danho beskriver samma sak. Han har under sina år i hamnen byggt vidare på utbudet och försökt lyssna på vad gästerna frågar efter.
I år satsar han på ett nytt kafé med våfflor och sallader, en ny sittyta på baksidan och ett gatukök med snabbare och billigare alternativ, där färjekön till Rindö är en tydlig målgrupp.
”Många kommer ner och vill ha någonting snabbt. De har inte tid för en högrevsburgare”, säger Tony. Därför planerar han för korv, tunnbrödsrullar, pizza och hamburgare som går snabbt att få. Kontrasten mot restaurangen är medveten. En barnfamilj kan vilja ha något enklare, någon vill ta med maten till båten och någon annan vill sitta ner längre. ”Det behövs alternativ”, säger Tony.
Ordning och arbetsplats
Bakom varje sommardag finns arbete som inte alltid syns: toaletter ska städas, sopor tas om hand, bryggor hållas i ordning, båtar dirigeras och problem lösas. ”Vi har en gammal anläggning med mycket skavanker, men är det bra ordning och den är ren och fräsch så höjer vi standarden på den”, säger Maria.
Under sommaren blir gästhamnen en viktig arbetsplats för många unga. Flera i personalen kommer tillbaka år efter år, både i hamnen och i restaurangen. Maria och Tony beskriver personalen som en sorts stor familj.
När man jobbar i en gästhamn måste man också räkna med det oförutsägbara. Maria har många historier. Hon berättar om båtar som snabbt måste säkras och hur både personal, båtägare och människor på plats hjälps åt när det behövs. Hon minns också lågvattenperioden då en segelbåt fastnade med kölen på en sten hon inte ens visste fanns. ”Nu vet jag att den stenen ligger där”, säger hon och pekar ut i hamnen.
Det finns allvarligare historier också, om människor som hamnat i vattnet och båtar som sjunkit. Men när Maria och Tony berättar är det inte dramatiken som är poängen, utan hur snabbt alla måste agera och hur ofta människor hjälper varandra.
Nu börjar det roliga igen
När den närmaste delen av kajen nu blir klar hoppas både Maria och Tony att gästhamnen ska få tillbaka sin vanliga puls. Inte bara överleva byggstök, utan börja utvecklas igen. Tony ser fram emot att byggstängsel och arbetare försvinner, och tror att människor kommer vilja slå sig ner vid vattnet igen när miljön blir lugnare och mer inbjudande. ”Det kommer bli bra”, säger han.
När sommaren nu tar vid är förhoppningen att både båtar, besökare och Vaxholmare ska hitta tillbaka till hamnen. För att äta, handla, tvätta båten, ta en glass eller bara sitta en stund vid vattnet och följa hamnlivet.
För Vaxholm är gästhamnen mer än en praktisk plats för båtar. Den är en entré från vattnet, en samlingspunkt, en levande del av staden och en arbetsplats för många unga.
– Det handlar inte bara om oss och våra verksamheter. Det handlar om hela staden. Vi är en båtstad, avslutar Maria.
