I början av 1900-talet var Vaxholm samlingsplats för hela mellersta skärgården. Hamngatan var en livlig metropol där butiker, bagerier, caféer och restauranger låg sida vid sida längs gator med fina träbyggnader.
Från Tullhuset och ända upp till Prästgården finns det berättelser från 1920-30talet som skildrar Vaxholms handel och de handelsmännen som livade upp staden under en tid då månadslönen kunde uppgå till 25 kr.
Vi börjar vid Tullhuset som finns kvar än idag. Till höger i byggnaden låg en speceriaffär och till vänster ett apotek. Efter Tullhuset på höger sida låg Zanders konditori som var välbesökt med många cafégäster året om. Här avrundade man sitt besök i staden genom att avnjuta en kopp kaffe och wienerbröd i väntan på vidare färd med Waxholmsbåt.
Hotellkvarteret
I stora hotellkvarteret fann man mjölkcentralens mejerilokaler, där man omarbetade mjölken från de lokala bönderna, som kördes ut med häst och vagn till affärerna som sedan sålde den vidare för 20 öre litern. Hotellhörnan, även kallad Zetterlunds hörna, var en lastplats för alla transporter till och från Vaxholm, samt kajplats åt Rindöfärjan som då tillhörde kronan. En biljett över sundet med stopp vid Kastellet kostade ca fem öre. På den plats där vi idag hittar Glass på Hörnet, fanns vid den här tiden Zetterlunds tobaksaffär. Zetterlund var även begravnings-entreprenör och tog hand om de kistor med avlidna som kom från skärgården och som skulle begravas här i Vaxholm.
Hotellrestaurangen en våning upp bjöd ofta på livemusik framförd av lokala talanger som Bananpelle och Tjippan och Acke. En flitig besökare här var ”Österskärsskräcken”, en stor stark man som ofta togs av polisen för fylleri.
Dagens Kabyssen var då känt som Schweizarn, en populär mötesplats för de äldre herrarna under sommaren, där de
samlades på verandan för att få sig ett glas. Här passerade ibland häst och vagn dragandes på en likvagn följt av en trupp soldater som tågade Hamngatan upp för att begrava en landsman. Bredvid verandan fanns Skandinaviska Banken och därefter ett bryggeri som levererade öl och läsk till stadens affärer.
Söderhamnsplan
Där Waxholmsbåtarna idag lägger till stod Vaxholms första varmkorvsförsäljare, Lalle och sålde korv. Här kunde man också stöta på Bräd-Erik som hade sin taxibåt “Svan” förtöjd vid kajen. Han och en annan taxibåtsägare som hette Sundberg brukade sitta på ”ljugarbänken” och vänta på körning. Brädgårds-Erik vägde över 150 kg, en skarp kontrast till Sundberg som var smal och spinkigt byggd. Två riktiga original.
Den lilla gränden intill hotellet ledde till Rosborgs speceriaffär med charkuterier. I den intilliggande byggnaden, en del av kvarteret hamnen, fanns en liten pappershandel där man kunde köpa skolböcker och bokmärken och granne med den fann man Strömboms lilla frukt och godisaffär.
Eklundska huset, som låg på Hamngatan 8 byggdes av samma byggmästare som Riksdagshuset i Stockholm. En del överskottsmaterial från Stockholmsbygget gick till byggmästarens hus i Vaxholm, varför det fick namnet ’Vaxholms Riksdagshus’. Eklund, som ägde huset drev även bensinstationen BP samt en taxirörelse med en gammal REO, en av de få bilar som fanns i Vaxholm under den här tiden.
Vidare längs gatan passerade man Café Java, där ägare Ahlström alltid klagade över att han varje dag fick gammalt bröd levererat från Röhls bageri. Hos Unos sko- och herrekipering kostade ett par gummistövlar 12 kr och ett par pjäxor 18 kr. Uno var en vänlig själ och gav ofta ut varor på kredit till dem som hade det knapert. I närheten fanns också en mjölkaffär som kallades Bergshamra. Under första världskriget kunde dem lägga en smörklick i mjölkflaskan till dem som hade det sämre ställt. På Röhls bageri kostade en franska eller semla 5 öre och gårdagens limpor såldes för halva priset. I sista hörnan av kvarteret hamnen fanns Strömbergs bokhandel.
Söderhamnsplan var en eftertraktad samlingsplats för både Vaxholmsbor och sommargäster som kom på besök. Upplevelsen av ångvisslor som blåser och ankomsten av ångbåtarna Waxholm II, Express och Norrtälje måste ha varit häpnadsväckande. Vid den stora godsbryggan basade Rättvikskullan Britta, som hade hand om kommande och avgående gods. Hon höll reda på alla fraktsedlar så att allt stämde. Sill-Johan som var Vaxholms stadsbud var alltid först på plats med sin långkärra.
Vaxholms första fiskaffär
I hörnet av Söderhamnsplan, där vi idag finner Synsams lokal låg en imponerande byggnad känd som Basarlängan. Här öppnade Lisa Sundberg år 1901 Vaxholms första fiskaffär. Man erbjöds köpa strömming, gädda, gös och abborre samt hummer, kräftor, fågel och vilt. Lisa var en skicklig affärskvinna och fick snabbt fart på sin verksamhet genom att teckna kontrakt med flera lokala fiskare.
Efter Basarlängan och vidare upp längs Hamngatan på vänster sida fanns ytterligare ett konditori och damcafé samt ett åretrunt öppet ölcafé som hette 61:an. I Sundins charkuteriaffär kunde man köpa en stångkorv för 25 öre, en delikatess som kunde ätas rå. Besökte man Kagges järnhandel och något var slut på hyllan, fick man svaret att ”det kommer med trebåten”. Hans pudel låg alltid utanför, mitt på gatan och vägrade att flytta på sig när någon ville ta sig förbi.
Torghandel på Rådhustorget
På lördagsmorgnarna kunde man besöka torghandeln utanför Rådhuset och handla färska ägg, höns och kyckling av skärgårdsgummorna, som kom med de tidiga strömmingsbåtarna. Under bärsäsongen kunde man också köpa smultron och blåbär. Smultronen var dyra och kunde kosta upp emot 1 kr litern till skillnad från blåbären.
Text: Nadja Manhammar Forssander Foton: Från Hembygdsgårdens arkiv
